Varför gör du såhär?
Varför slutade allt på detta sätt? Var det såhär du ville ha det?
Att vi skulle sluta som värsta ovänner var det sista jag kunde drömma om. Jag har hela tiden sett framför mig att vi skulle kunna vara vänner, skratta o ha kul ihop men ack vad fel jag fick.
Jag känner inte igen mig själv som jag betedde mig idag, all denna ilska var kom den ifrån?
Det bara bubblar i mig, jag har varit arg, ledsen och förbannad många gånger förr men aldrig som idag. Du sårar mig så djupt och bara skiter i vilket. Så länge Johanna inte far illa och hon mår bra är det lugnt. Det är inte mer än rätt att hon faktiskt oxå är ledsen.
Jag har så många frågor jag aldrig får svar på, varför valde du att gå hem till just Johanna på julafton?
Varför hade ni bestämt att ni skulle träffas dagen då jag lämnade din lägenhet? Varför hade du sex med henne? En tjej som inte betyder något för dig, ett supstitit. Och sen har du mage att komma hit och vill få tröst och självklart ställer jag upp och finns till som alltid.
Men var finns du när jag behöver dig som mest?
Du kan inte ens svara vad som är så speciellt med Johanna, jag förstår ingenting.
Ville du att allt skulle sluta på detta sätt?
Varför lät du henne komma närmre dig? Vad hände med allt vi pratat om under de senaste två månaderna?
Vi skulle hjälpas åt var de inte så du sa?
Är du medveten om hur mkt du sårar mig? Du gick raka vägen till henne.
Jag vill bara få bort all denna smärta, att de kan göra så ont. Tar tårarna aldrig slut.
Att ha panikångest är inget kul, men så länge du mår bra och ser ljuset är allt på topp. Bryr du dig bara om dig själv?
Jag önskar att allt bara kan bli bra, att tiden spolas tillbaka till i måndags och att inget utav de som hände, hände. Då hade vi inte varit där vi är idag, då hade vi fortfarande varit vänner, pratat med varandra och funnits där när allt varit jobbigt.
Jag vill att allt ska vara som vanligt men vet oxå att de aldrig kommer bli så.
Jag önskar vi kan prata en dag men tvivlar även på de.
Ha ett bra liv och jag hoppas du njuter i fulla drag.
/LArveN
Att vi skulle sluta som värsta ovänner var det sista jag kunde drömma om. Jag har hela tiden sett framför mig att vi skulle kunna vara vänner, skratta o ha kul ihop men ack vad fel jag fick.
Jag känner inte igen mig själv som jag betedde mig idag, all denna ilska var kom den ifrån?
Det bara bubblar i mig, jag har varit arg, ledsen och förbannad många gånger förr men aldrig som idag. Du sårar mig så djupt och bara skiter i vilket. Så länge Johanna inte far illa och hon mår bra är det lugnt. Det är inte mer än rätt att hon faktiskt oxå är ledsen.
Jag har så många frågor jag aldrig får svar på, varför valde du att gå hem till just Johanna på julafton?
Varför hade ni bestämt att ni skulle träffas dagen då jag lämnade din lägenhet? Varför hade du sex med henne? En tjej som inte betyder något för dig, ett supstitit. Och sen har du mage att komma hit och vill få tröst och självklart ställer jag upp och finns till som alltid.
Men var finns du när jag behöver dig som mest?
Du kan inte ens svara vad som är så speciellt med Johanna, jag förstår ingenting.
Ville du att allt skulle sluta på detta sätt?
Varför lät du henne komma närmre dig? Vad hände med allt vi pratat om under de senaste två månaderna?
Vi skulle hjälpas åt var de inte så du sa?
Är du medveten om hur mkt du sårar mig? Du gick raka vägen till henne.
Jag vill bara få bort all denna smärta, att de kan göra så ont. Tar tårarna aldrig slut.
Att ha panikångest är inget kul, men så länge du mår bra och ser ljuset är allt på topp. Bryr du dig bara om dig själv?
Jag önskar att allt bara kan bli bra, att tiden spolas tillbaka till i måndags och att inget utav de som hände, hände. Då hade vi inte varit där vi är idag, då hade vi fortfarande varit vänner, pratat med varandra och funnits där när allt varit jobbigt.
Jag vill att allt ska vara som vanligt men vet oxå att de aldrig kommer bli så.
Jag önskar vi kan prata en dag men tvivlar även på de.
Ha ett bra liv och jag hoppas du njuter i fulla drag.
/LArveN
Kommentarer
Postat av: M
När du slutar tjata, när du kan resonera och när du inte längre skriker, då kan vi prata igen.
Jag bryr mig lika mycket om dig, nu som då, men inser du inte själv hur du är, så kan inget få dig att förstå.
När du är samlad och lugn, ring.
Trackback
